Hej, jag heter Ben Hogan och är en s k BC. Min matte heter Sofie och bor i Karlshamn.

Jag har fått rycka in som gästskribent medan Lovisa och hennes familj är och hämtar en liten valp i Värmland.

Det är svårt att fånga mig på bild för jag är sällan stilla förutom när jag sover.

Det kommer ofta folk till brevlådorna vid vår tomt så när jag går ut springer jag dit och kollar. Det är lika bra att vifta på svansen det kan ju vara någon där.

Jag gillar verkligen mat så när jag kommer in sätter jag mig snabbt innanför dörren för där brukar jag få en liten godisbit när min matte säger sitt.
Vi började med de igår och jag "hajade" det rätt snabbt.

Jag är faktiskt ganska lik en "guling" till sättet, glad, positiv och bär gärna på saker som jag klättrar upp med i mattes knä och där är det gott att mysa en stund.

Så min matte är verkligen nöjd och glad för mig och jag har hört henne säga att hon är jätteglad för att Pax sköter sig så bra, mycket över förväntan.

De pratar om någon jämngammal valp som heter Sudden. Honom ska det bli roligt att träffa.

Hälsningar Ben

Uppisträning. Igen!
Nu maler vi på och frotterar in uppletandet och det går jättebra.

Husse är så imponerad av mitt föremålsintresse och min förmåga att koncentrera mig på min uppgift trots alla störningar.
Och det ska jag säga, störningar är det verkligen. Men jag ger mig inte, jag ska hitta föremålen.

Det finns människor som rör sig i sökområdet och en massa konstiga saker och konstiga ljud. Och så är det ingen vind. Det gör det svårare att lokalisera föremålen.

Extra knepigt är det med alla verktyg som gubbarna i verkstaden har hållt i under dagen. De luktar ju människa de också.

Men jag bryr mig inte om störningarna. Jag vet vad jag ska göra i alla fall.

Uppisträning. Mig lurar de inte. Jag hittar oftast föremålen även om de Kjell och Mia stoppar undan föremålen eller lägger dem på höjden.

Fast ibland behöver man stöd och hjälp.

Dex och jag har tränat på att sitta kvar. När en av oss är ute och letar så måste den andre sitta tyst och stilla och bara titta på och inte "tramsa".

Det är jättejobbigt! Det är faktiskt mycket enklare att vara den som är ute och letar än att bara sitta kvar.

Idag satte husse Dex och mig i hundgården. Jag tyckte inte att det var någon höjdare om jag får säga min mening.

Och när jag gjorde det (skällandes) så blev husse lite irriterad.
Tydligen menade han allvar med att vi skulle vara där så efter ett tag bestämde jag mig för att vara tyst och gå och lägga mig hos Dex på kojans tak.

Sedan, när vi fick komma ut, blev jag jätte glad alltså.

Idag blev vi bara tre på platsliggandet - Dex, Ida och så jag.
Jag kan ligga jättelänge nu, säkert 2 - 3 minuter. Bra va!

Tränat? Javisst har jag det. Lite varje dag.
Fast idag var jag på ett riktigt bushumör ...
Ja, ni kan ju tänka er hur det blev.

Annars har jag odlat min lilla hobby. Ja, jag har en sådan - långa roliga skogspinnar.
Jag har alltid gillat pinnar, ända sedan jag var liten.

Gärna sådana som sitter lite fast så att man får ta i för att få loss dem. Och när de har lossnat så springer man i en rasande fart med pinnen i munnen. Ända hem.

Husse säger att snart får vi börja vedelda för nu har vi alla roliga pinnar hemma på tomten.

(Hoppas att skogsmonstret som kom till Skönevik häromdagen tillverkar ännu fler pinnar)



PS. Idag kom det snö så nu ser vi inga vårtecknen längre.

Idag har Josef namnsdag så vi skänker en tanke till vår gamle vän som gick till de sälla jaktmarkerna i somras.

Dagsmejan gör sitt och allting flyter. Vägarna är täckta med en klibbig lervälling som gör hundarna minst sagt smutsiga. Men bara våren är på väg så kan vi leva med det.

På bilden ser vi hur snön ger vika på ett av de spårpåsläpp som vi har till träning.

Det har hänt så mycket de senaste dagarna så att jag inte har hunnit skriva i min blogg förrän nu.

Matte har fyllt år - 27 igen (!!!) - och idag blev hon hissad när vi var hos Kjell och tränade.

Nu får jag träna uppletande inomhus varje gång och det är så spännande i den miljön. Att det rör sig människor i området och att det finns en massa konstiga ljud gör ingenting. Jag vet vad jag ska leta efter.

En ny sak som vi tränade var platsliggande. Då ligger flera hundar bredvid varandra och så får man inte röra sig, inte ens krypa lite.

I fredags såg jag ett fruktansvärt monster hemma i Skönevik. Det var svart, stort och bullrigt, hade en lång snabel och lät förfärligt.
Jag var tvungen att morra, skälla och resa lite ragg ...

Men ur monstret kom det en trevlig farbror så det var nog inte så farligt i alla fall.

Vi kämpar på med lydnadsträning varje dag nu.

Hopp över hinder, apportering och fritt följ var det idag.

Man får i alla fall rätt mycket blodkorv ...

När vi är ute och går blir det mycket inkallningsövningar.
Jag måste bli ännu duktigare till den 25:e då vi hämtar Sudden.

Nu i kväll fick Dex och jag var sitt märgben att gnaga på. Husse blir lika förvånad varje gång när jag lägger mig tätt intill Dex och gnager på mitt ben. Dex har inget emot det. Han ser väl inte mig som något hot.
Och det är jag ju inte heller.

När man har varit duktig, som jag har varit idag när vi tränade, så får man beröm av husse och så får man hålla i en mjuk vante ...


Jag kan i förtroende berätta att i kväll blev jag skrajsen när jag såg en väldigt konstig sak på vändplanen här i Skönevik.

Husse skrattade och sade att det där konstiga är ju bara en svart Peugeot som står parkerad.

Jaså, jaha, men den såg i alla fall skrämmande ut tyckte jag! Och den brukar faktiskt inte stå där.

Har gjort mina första hopp över hinder idag.
Vi hann med att prova på hopp, hopp - sitt och hopp - apport.
Kul.

Såklart, jag fick en hel del hjälp av husse men hoppa högt - det kan jag.

Och så tränade vi vanlig apportering där jag ska lära mig att inte tramsa och bolla med apportbocken.

Går sådär hyfsat men jag har en bit kvar tills det är färdigt.
Å andra sidan är det ju ingen direkt brådska.
Behöver inte vara klart förrän på sensommaren.

Vi har vilat oss i form denna helg. Idag när vi var ute på vår promenad tränade vi på att möta en främmande tant utan att uppföra oss illa.

Både Dex och jag skötte oss bra. Vi kunde gå fint bredvid husse och sitta kvar medan husse pratade med tanten.

På vägen hem mötte vi två mycket stora hundar där människan satt på hundarnas rygg.
Har aldrig sett något så konstigt! Jag var bara tvungen att skälla på dem.

Husse tror att jag har börjat komma i "spökåldern" för härom morgonen, när vi skulle hämta tidningen, så sprang jag ut på tomten och vrålskällde på - ingenting!

Ja ja, men det kunde ju faktiskt ha varit nå´t farligt därute ju ...

Jag fick göra uppletande inomhus idag också. Här ser ni mig bland bilarna i verkstaden när jag kommer i full fart med ett föremål.

Nu gäller tydligen hårdkörning med apportering. Vi fick en del goda idéer från tant Helene.

I kväll var husse inne på SKK:s hunddata och tittade. Och då såg vi att Sudden hade fått ett alldeles eget registreringsnummer.

Sudden har reg.nummer S18264/2006 så nu kan man gå in och titta på hans stamtavla.