Sudden

Ibland blir man bara så där jätteglad. Och det blev jag idag när jag träffade Mia och då kunde jag inte hjälpa att jag skvätte lite på hennes byxben och på altangolvet på klubben.
Förlåt, det var inte meningen att vara oartig ...
Annars är jag nog rumsren nu men detta var ju ett uterum.

Vi tränar på som sjutton nu. Hoppet är roligt och apportera får jag göra flera gånger varje dag. Valpstegen är också rolig. Jag kan inte gå över den ännu men om man klättrar upp på ena sidan och bara står där så får man en godbit av husse.

Att lägga sig snabbt är jag en baddare på. Jag hade ju lite svårt i början men nu är jag en riktig expert på läggande.
Sitta kvar och ligga kvar har vi börjat lite grann med.

På kvällen var det tävlingar på klubben och då fick jag en liten tiger som man kan kampa med. Jag fick den av Elin och hennes mamma Ewa men jag vet inte riktigt vad jag ska döpa den till?
Kan en tiger heta Elin?
.............................................

Isa

Lydnadstävling verkar spännande. Jag undrar varför inte jag fick vara med. Jag tycker ju att jag kan det mesta redan.

Husse kör hårt med min apportering nu. Vi fick en liten knäck där när min syster Lova var så duktig på att apportera. Jag bara måste komma ikapp henne helt enkelt.

Den där tigern som Sudden fick skulle jag bra gärna vilja sätta tänderna i.
Bara jag kommer åt den ...

I kväll ska jag på halvtidsavslutning på spårkursen som matte och jag går på. Då får vi se om matte och jag har lärt oss något.

Isa

Efter en ganska händelsefattig vecka fick jag idag besök av min mamma Ida och min syster Lova. Det blev ett kärt återseende.
Lova och jag kände genast igen varandra och började leka (= jaga varandra i full fart så att omgivningen höll på att bli nedsprungen).

Vi träffades först ute på klubben där vi testade lite apportering.
Lova hon var minsann jätteduktig. Ett stadigt grepp om apporten ända fram till sin matte.
Det var mer än vad jag kunde. Jag hade nämligen glömt nästan allt vad jag kunde om apportering för en vecka sedan.

Men jag kunde i alla fall visa Ingmarie att jag kunde gå kortare sträckor fritt följ och jag kunde gå över stegen och att jag kunde göra hopp sitt över hinder.

När vi kom hem till Skönevik skulle vi testa vattenapportering. Och jag som aldrig ens badat! Hur skulle det gå tro?

Lova störtade i vattnet med ett dödsföraktande språng från vår brygga och simmade långt ut och hämtade apporten.
Verkligen kul att ha en syster som är så duktig.

Sedan blev det min tur. Jag ville ju så gärna ha den där dummyn som låg och guppade så lockande i vattnet. Men hur skulle jag få tag i den? Kan man gå på vatten?

OK, så småningom vågade jag gå i och efter en stund kunde jag t o m simma ut en liten bit.
.............................................

Sudden

Jag håller verkligen med Isa. Visserligen har vi spårat flera gånger den här veckan men annars har vi inte gjort så mycket. Kanske beror det på att Dex har varit och tävlat i helgen och vi inte har varit i centrum som vanligt.

Men äntligen hände det något! Jag fick prova på att gå i vatten och apportera.
Först en liten tvekan men sedan tog lusten att hämta dummyn över och jag gick i vattnet.

På något konstigt sätt blir man först hungrig och sedan väldigt sömnig av sådana här övningar ...

Sudden & Isa

Nu ligger Dex i träning för han ska tävla spår i helgen som kommer. Och det tycker vi är kul för då brukar vi också få varsitt spår. Vilket vi fick idag!

Våra spår är nu cirka 50 minuter gamla och innehåller flera vinklar. Spåren är mellan 200 och 400 meter gamla.

Vi får själva leta upp våra spår och ta reda på åt vilket håll de går. Hittills har vi klarat det galant. Vi vet ju att det alltid finns något gott att äta i slutet på spåret. Och mat det gillar vi.

På klubben tränade vi till största delen fritt följ med många halter och vändningar.

Vi var ensamma med husse när vi tränade idag så det blev inga bilder.

Sudden

Vi fick blodad tand på "ankor" nu i helgen. Vi har ju två låtsasankor som säger "kvack" när man klämmer på dem. Så idag tog husse med en av dem till klubben.

Jag har apporterat många olika föremål idag. Men endast två gånger per föremål. Husse inbillar sig att jag kanske tröttnar om vi använder samma föremål för många gånger.

Alltså, följande har jag apporterat idag:

Låtsasanka
Medelstor (blå) dummy
Skatvinge
Träapport
Metallapport
Tungapport (den lättaste)

Idag tog jag "tungen" mitt på. Jisses vilken fin balans det blev och vad lätt den var att bära ...

Fritt följ korta sträckor med många halter och vändningar gillar jag. Man kan säga att det är ett mycket näringsrikt moment.

PS
Jag tror att jag har blivit rumsren för jag har inte pinkat inomhus på snart en vecka.
Och det kliar i tänderna ibland så jag håller på att gå åt. I sådana lägen är ett bordsben bra att ta till.
DS

.............................................

Isa

Låtsasankan är helt klart OK. Det är faktiskt den som jag apporterar bäst och avlämnar bäst av alla olika apporter som jag provat.

Nu börjar jag kunna gå fritt följ lite längre sträckor med full kontakt med husse. Jag har snabba sättanden och ibland är de t o m raka.

Det gäller att hänga med och komma ihåg i de olika svängarna och halterna varifrån belöningen kommer. Den avgör rätt mycket hur rakt eller snett mitt sättande blir.

Läggande under marsch och inkallande från sitt är jag en riktig baddare på.
Om jag får säga det själv ...

Sist duttade jag på bollen på pinnen. Den som heter "Sakta"

Isa

I helgen har vi varit på valpträff. Ja, inte gällde det mina eller Suddens syskon utan Dex syskon.
I så fall är nog Dex den äldsta valp som jag känner - 9,5 år.

Dex och hans syskon och halvsyskon har träffats en gång om året alla åren utom ett år. Det var kul att se så många Golden.

Som vi trodde så blev ett "dummyfält" utlagt så att alla skulle få jobba lite. Och så fanns det en "anka".

Äntligen en "anka"! Den apporterade jag med bravur och utan att tveka. Något inom mig sade att "ankor" bär man i ett fast grepp - utan att tugga - och utan att tramsa.

Gissa om matte blev glad!

Jag har ju varit i S Sandby en gång förut så det var kända trakter. Och Emma & Miki har jag träffat förut. Men sovit över borta har jag aldrig gjort förut.

Jag är nog som husse när han kommer till S Sandby - han blir så fruktansvärt sömnig. Och det blev jag med och sov gott bägge nätterna.
.............................................

Sudden

Det höll på att bli en mager helg för husse hade glömt att packa ner mat till Dex, Isa och mig. Så vi fick låna mat av Emma & Miki. Gubbe - skärp dig!

Jag håller med Isa. Man sover gott i S Sandby.

På lördagmorgonen åkte vi ut på Revingehed där vi träffade alla de andra. Alla skulle få ett "dummyfält" anpassat efter var och ens förmåga.

Dex var en av första som jobbade. Vilken fart och vilken säkerhet han har. Och vilka fina avlämningar! Där har man en del att lära ska jag säga.

Men jag tyckte att jag skötte mig bra. Jag fick bekanta mig lite med "ankan" innan husse gick och lade ut den.

Det var nog ingen som trodde att jag skulle kunna ta den stora "ankan" i munnen. Tung var den men det gick alldeles utmärkt. Husse jublade och jag fick mycket beröm när jag avlämnade den!

Vilka trevliga bröder Dex har. Då tänker jag på Dino och Dusty som jag fick leka med en liten stund.