Dalmatiner & Gyttjepassion

Isa

Varje gång jag släpps ut på vår tomt så ser jag konstiga djur som jag vrålskäller på.

Håll med om att dessa djur är skumma. De är svartvit fläckiga som en Dalmatiner men saknar huvud (?)

Man får dock vara tacksam för att vi inte har det konstiga djuret i pyjamas som granne. Då hade jag nog skällt ännu värre.

Sudden han skäller med av bara farten men jag tror inte att han vet varför.
.............................................

Sudden

Det var inte jag som var seg igår. Det var husse.

För idag när vi tränade så gick jag jättebra - och husse också. Och jag kom i galopp in på apporteringarna!

När vi tränat färdigt gick vi en runda alla fyra. Isa fick vara kopplad idag för hon kan vara ganska stimmig.
Så idag var det min tur att rusa runt och stimma. I diket med gyttja i botten t ex. Faktiskt ett underskattat nöje en varm dag.

Ett annorlunda perspektiv

Sudden

Vi tragglar på med vår träning fast det just nu är mycket varmt. Ser bra ut på bilderna men när det är varmt och man är valp så orkar man inte så långa stunder.

Husse tyckte att jag var lite väl seg på träningen så sent igår kväll gjorde vi ett litet kort friit följ hemma på altanen.

Jag tror att han blev nöjd för då hade jag ett helt annat "klipp".
.............................................

Isa

Fritt följ gör vi alltid. Och apportering. Blir bättre och bättre.

Just nu håller jag på att lära mig vad ordet "stanna" betyder. Har inte betydelsen riktigt klart för mig men det kommer.

När jag kan det är det bara momentet "framförgående" som fattas för att jag ska kunna tävla appellklass till hösten.

Inte för att jag kan allt ännu men grunderna är lagda så att vi kan börja finslipa ...

Apporter i spåret

Isa

Idag tränade vi spår. Mitt spår blev 1,5 timmar gammalt innan jag hann ta det. Och så fanns det spårapporter i det. Vanliga skogspinnar. Knepigt kanske?

Spårupptaget gick bra och ganska snart därefter markerade jag en apport. Av ren förvåning (?) lyfte jag apporten och det var tydligen rätt och riktigt för här serverades det blodkorv och beröm.

Fick lite problem i en vinkel. Ja, jag ramlade faktiskt förbi den av bara farten. Så där fick jag ha lite hjälp att hitta spåret igen. Sedan gick det bra att komma till slutet.

Spåret var nog bara 400 meter långt men jag blev så trött att jag inte orkade dra i kopplet när vi gick tillbaks till bilen. Husse kunde hålla mig med tummen och pekfingret.
.............................................

Sudden

Mitt spår var styvt en timme gammalt och cirka 600 meter långt. Fyra skogspinnar som spårapporter skulle det finnas.

Lite problem var det allt. För något hade korsat mitt spår på två ställen. Jag vet ju vad det var men inte husse. Han misstänker antingen ett rådjur eller Mats & Bella som har rastat Molle i mitt spår.

Hur som helst så redde jag ut svårigheterna och markerade första och sista (!) apporten. Den sista trodde inte husse att jag skulle markera eftersom jag vid det laget var ganska trött.

Att man ska lyfta spårapporterna har jag inte fattat ännu men det kommer säkert när jag blir varm i kläderna.

Nästa gång jag spårar så blir det i sele. Vi köpte nämligen en spårsele till mig idag. Eller rättare sagt vi köpte en ny till Isa så jag får ärva hennes.
Så är det att vara minst ...

Renrasighetstest

Isa

Idag på morgonen hittade jag ett dike med vatten och lera. Jisses vad bra det gick att springa i det. Fram och tillbaks i full fart. Kom Sudden!
.............................................

Sudden

Det var liksom bara att hänga på där i diket - ingen tvekan om det.

Isa hon är bra för hon hittar på så roliga äventyr.
Alltid är det något. Igår hittade hon en död mus och i dag ett helt underbart uppfriskande dike.

Gissa om vi luktade gott efteråt ...

Apporteringsexamen?

Isa

Som du vet har jag haft vissa problem med apporteringen av den ihopvikta handsken. Ut och hämta den är ju inget problem utan det är när jag tagit den som problemen börjat. Då har jag lekt med den och tagit en stor "lek-lov".
Senast den 1 juni - längst ner på denna sida - finns det bilder på det.

Men vi har tränat varje dag nu under en längre tid för att få bort "lek-loven" och att jag släpper handsken bakom husse.

Och så idag, då gjorde jag en perfekt apportering utan en massa hjälper från husse. Och full fart hade jag - inga tveksamheter här inte.
Gissa om jag fick mycket beröm!

Där ser man vad träning kan åstadkomma. Nu har vi kommit så här långt.
Men kommer jag att kunna upprepa detta med handsken på ett uppletande? För det har ju varit målet. Säkert återstår en hel del träning men vi är helt klart på rätt väg.
.............................................

Sudden

Satt i egna tankar bakom (!!!) husse idag när vi tränade fritt följ.
Men jag reparerade det nog när vi tränade långa markeringar med låtsasankan. För det gick riktigt bra - flera gånger - trots att jag vid det laget var ganska trött i mitt lilla huvud.

Nationaldagsträning

Isa

Jag fick den stora äran att träna matte i lydnad idag. Som du ser på bilderna så går hon ganska fint.
Hon lär sig. Och klickern med godiset har hon lärt sig att hantera på ett bra sätt. Det är viktigt för mig att jag får belöning när jag gjort allt rätt.

Och på inkallningen har hon lärt sig att inte berömma förrän jag är på rätt plats. Bra matte! Kanske kan du gå en lydnadstävling med mig till hösten?

Sist tränade matte, jag och tant Helene en lång, lång budföring. Kul för mig som älskar att springa och sträcka ut.
.............................................

Sudden

Två lydnadspass och ett uppletande har vi gjort idag, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen.

Jag kan nästan gå runt bakom husse och sätta mig utan att släppa apporten nu. Och så tränar vi mycket kvarsittande och kvarliggande.

På fritt följ "kör vi hårt" i korta pass med positionsträning, vändningar åt alla möjliga håll och halter och allt möjligt.

Uppletande är jag en riktig baddare på. Det faller sig bara helt naturligt att springa ut och hämta vad än det är som läggs ut.

Jag fick också göra en liten budföring men det har vi inga bilder på ...

Isa

Apporteringsträningen med "vanten" på lydnadsplanen har givit ett bra resultat.
Idag när matte "körde" mig på uppletandet (ca 50 meter ut) gjorde jag inga utflykter utan sprang direkt till matte för avlämning.

Fortfarande gör vi så att jag följer med ut och lägger föremålet bara för att vi ska grundlägga ordet "Leta apport" och att jag alltid ska gå rakt ut och leta.

Bara för att jag var så duktig med "vanten" så tyckte husse att jag skulle få leta upp "ankan" men då ballade jag ur och drog ett par varv över uppletanderutan.

Tydligen är jag inte riktigt mogen ännu. Men snart ...
.............................................

Sudden

Första uppletandet på jättelångt avstånd. Men det var inga problem för mig. Vi har ju tränat långa apporter på lydnadsplanen så det kan jag.

Isa och jag har inte skrivit i bloggen på några dagar. Dels har det inte hänt så mycket. Vi har haft vår dagliga träning mellan regnskurarna och igår var vi i Sölvesborg där husse dömde en söktävling. Och då blir det inte så mycket träning utan mest väntan.

PS
Husse tycker att jag är så stor nu att jag borde kunna komma på stört när han ropar på mig. Annars kommer han och hämtar mig.
Så nu tränar vi mycket på det.
DS

Sudden

Jag skötte mig exemplariskt hela dagen så som det anstår en Memarkare så jag hamnade inte på bild alls.

På kvällen, på Isas spårkurs, fick jag ett eget fältspår i en kohage (utan kor - men de hade nyligen varit där).

Först blev jag alldeles konfys. Vem hade haft den stora vänligheten att placera ut alla dessa smaskiga bakelser just vid mitt påsläpp?

Nåväl, jag fick snabbt klart för mig att äta kobakelser, det skulle vi inte göra. Och då var det ju lika bra att börja spåra och det gick jättefint. Jag markerade t o m en apport i form av en vante (det kan man ju bara inte missa).

Som slut låg min lilla tiger som ännu inte har något namn. Vi kampade med den och åt blodkorv och allt var bra.
.............................................

Isa

Jag kan inte hjälpa det men jag blir så exalterad när jag ska apportera den där vanten. Varför ska vi hålla på med den?
Andra saker apporterar jag ju riktigt bra numera.

Husse säger att när jag kan apportera vanten OK på planen så ska vi testad den på ett uppletande. Så vi kämpar på varje dag.

På bilderna kan ni följa dagens övningar - inte så där lysande men det blir stadigt bättre för varje gång. Snart blir jag lika duktig som min syrra.

På kvällens spårkurs fick matte och jag ett fält med ganska högt gräs. Det gick fint (och snabbt - matte fick springa) att spåra där - massor med doft efter matte som hade lagt spåret. Spårapporter har vi ju knappt tränat på så det hittade jag inga i det höga gräset.

Innan kursen var slut visade husse och jag olika moment som de andra hundarna och människorna skulle träna på över sommaren.

Sådant gillar jag. Att vara visningshund - då kan jag samla ihop mig och vara ett mönster av ordentlighet.

"Tikar kan ..."